Kvällen efter karnevalen är det sorg i Nerja då ska sardinerna begravas. Fråga mig inte varför.
Tåget som går genom byn spelar djup sorgmusik några minuter för att sedan övergå till karnevalmusik. Lägst fram i sorgetåget går ett par helt klädda i svarta, tjusiga 1800-taltkläder. De bär på Nerjas vapen prytt med svarta fjädrar. Kanske borgmästarparet? Direkt efter paret kommer sex herrar i höga hattar och svarta slängkappor. De bär en kista – som egentligen är ett akvarium och i detta simmar färglada pappersfiskar. Sedan följer hela tåget med sörjande. Närmast skrider en stor grupp helt svartklädda damer med näsdukar som de trycker mot ögonen när sorgmusiken spelar. Därefter kommer en svartklädd grupp förutom kavajerna som är röda. Sedan kommer musikkåren, rödhåriga reportrar med kjolar av pappersremsor, fyra vitsminkade unga män med skyltar på magen som visar att de är döda berömda kompositörer.
Den ena gruppen efter den andra skrider förbi med de mest fantastiska dräkter som visar att nu har de sorg. I slutet av kortegen går några eftersläntare från gårdagen karneval. Stämningen är allvarlig tills jazzmusiken drar igång, då dansar hela tåget och sjunger medryckande sånger för att minuterna efter (när musiken ändras) åter sörja.
Tåget skrider, dansar genom Nerja ner till Europa balkongen. Där fortsätter den första delen av sorgetåget ner på stranden. Människor samlas uppe på terrassen. Efter en stund börjar ett fantastiskt fyrverkeri framför oss. Ett skådespel som får förhöjd effekt då vi står högt upp och ser raketern stiga mot himlen utan att behöva böja oss alltför långt bakåt för att se stjärnregnet. Vissa raketer smäller redan mitt framför ögonen på oss. Dånet är öronbedövande, badstranden ligger i en ravin och bergssidorna skickar tillbaka ljudet av raketerna rakt in i våra öron.
Några personer sätter vita pappersnäsdukar i öronen och ser ut som kaniner men vad gör det när vi står i en overklig sagovärld. Den sista jätteraketen smäller av och plötsligt börjar det brusa och fräsa från akvariet med fiskarna i. Den står alldeles vid vattnet nere på stranden.
Sekunden efter exploderar hela akvariet i små, små bitar med ett väldigt dån. Det ringer i öronen och av chocken börjar jag storskratta. Vilket spektakel och inte har jag en aning om varför men allt utfördes med största allvar och engagemang så för Nerjaborna var det här på riktigt. Människorna hade väldigt roligt och ser säkert fram mot nästa års karneval. Ja må säga att spanjorerna kan verkligen roa sig.
Lämna ett svar