Påverkad

Känner att dödsfallet här nere har påverkat mig mer än jag kunde tro. Innerst inne finns tanken att det kunde varit jag som fått resa hem ensam. Den mannen som gick bort var väldigt sjuk. Han hade flera sjukdomar och kanske, kanske hade han en liten aning om att något så fruktansvärt som det här skulle kunna hända. Fast jag tror inte att vi någonsin är förberedda för de olyckor som drabbar oss.

Nu ska jag göra en löjlig och kanske i ert tycke makaber vändning på tal om olyckor som drabbar oss. Läs inte vidare om ni tror att ni kan bli illa berörda.

Alldeles innan vi reste så hände något som skakade om oss riktigt ordentligt. Läkarna upptäckte att Hans måste förstärka sin aorta. Det blev väldigt bråttom då vi skulle åka hit till Nerja och läkarna ville inte vänta med operationen tills vi kom hem. Den nittonde december (på sin födelsedag) opererades Hans under flera timmar.

Titthålstekniken användes och Hans var (som brukligt) vaken hela tiden. Operationen tog extra lång tid då läkarna först satte in en förstärkning som visade sig vara för liten. Den fick tas ut och när en större skulle sättas in så fanns det ingen i operationssalen så man fick leta efter en ny och större förstärkning. Lite stressigt för en ligger vaken och vet att blir det problem med aortan så är man tre andetag från evigheten.

Titthålet blev lite större än beräknat så efter att operationen var gjord så fördes Hans till en annan avdelning för att sys ihop. Också väldigt störande, öppet sår och två våningar upp. Hur som helst gick allt bra.

Den här operationen handlar väldigt mycket om blod. Blödningen som Hans fick spred sig, upp över magen och ner på låret ända till knäet och mitt emellan magen och knäet fanns ju mannens stolthet (ni vet) och även de juvelerna blev helt svarta. Allt var säkert helt naturligt men på sjukhuset, i sängen bredvid Hans, låg en äldre man som hade problem med sina fötter. Tårna började svartna och läkarna fick det svårt att rädda dem.

Vid ronden så stod läkarna och talade om den sjuka mannen som läkare ofta gör. Visserligen i läkartermer men ibland förstår patienterna vad som sägs. Läkarna vände sig mot varandra och skakade på huvudet och såg mycket bekymrade ut när de granskade mannens tår. Då säger den ena; -”Ja, det här går nog inte att rädda. Det är väl bara att plocka bort tårna de är ju alldeles svarta”.

Ronden går vidare. Rummet blir tomt. Hans lyfter på filten och tittar förfärad  på sina svarta juveler. Suckar och lägger snabbt filten om benen och stoppar om sig ordentligt.

Frukosten väntar. Klockan är nio.