Dagen började med ett besök loppmarknaden. Hittade ingenting men jag tycker det är roligt att se vad som erbjuds. Turisterna köper sällan något men spanjorerna gör säkert fynd. Det finns prydnadssaker, hushållsmaskiner, möbler, tavlor, smycket och massor med kläder. Barnkläder och leksaker byter ofta ägare. Allt begagnat är rent och prydligt.
Efter besöket på marknaden gick vi ner till floden. Hittade en skraltig gångbro. -”Gå över först. Tänk på att jag är nyopererad”, säger Hans. Jag går ju fortfarande på detta så jag gick försiktigt över bron på de plankor som fanns kvar och försökte känna mig för innan jag satte tyngden på brädan. Vänder mig om och får se Hans treva sig fram efter mig. Han ser blek ut under solbrännan. Tur att jag inte trillade i för där hade jag inte haft mycket hjälp. Hans hade säkert stått på sidan och bara med glad tillrop försökt få upp mig på land.
Mellan odlingarna hittade vi en gångväg som ledde upp till Lidl. Affären var stängd, det var ju söndag, så det blev ingen god tysk korv. När vi står där och är beredda att vända så stannar en bil bredvid oss och en kvinna frågar om vi talar tyska? Vi svarar att tyvärr det gör vi inte då frågar hon på knagglig engelska var marknaden ligger? Hör och häpna vi kunde visa henne vägen. Det kändes kul att vi hittar så bra i Nerja.
Klockan kvart i sex gick vi, tillsammans men en kompis på hotellet, till Nerja Luna för att hälsa på K. i hennes studio. K. bor i en mycket trevligt rum/studio med ett kök med matplats, köksfläkt, ugn och en modern spis. Balkongen är så stor att om man vill sitta på den så går det bra.
Vi blev mottagna med sprudlande champagne och snittar. Sedan ställde K fram ett fantastisk jättefat med allt från paté, syltlök, små gurkor, skinka, korv, inkokt lax, citron, avocado, potatissallad, tomater, tsatsiki till oliver. Till det drack vi rödvin. Till kaffet efter maten bjöds vi på fantastiska choklad och kokosbitar (hemmagjorda). Mätta och belåtna efter en mycket trevlig kväll gick vi hemåt i den rätt så varma natten. Vi har bjudit tillbaka på tisdag eller onsdag lite beroende på vädret eftersom vi måste sitta på takterrassen och då får det inte blåsa kallt. Nu gäller det att fantisera ihop något gott att bjuda på.
K berättade om sina år i Nerja i början av 70-talet. Det var ganska primitivt i den lilla byn. K och hennes familj var bland de första utlänningarr som flyttade hit. Ingen talade någon annat än spanska så det var bara att lära sig direkt. Butikerna var hål i väggen och mycket gjordes för hand. Bebyggelsen var ”äkta” mycket olik den som är i dag. Det fanns en genuin kärna i mitten men den omringades ganska snabbt och allt mer av hotell och stora hus.
K berättade att uppe på vägen till Frigiliana låg en vingård som då framställde vin enligt gamla traditioner. Saften pressades ur druvorna genom att först ta en stor sten (som påminner om ett kvarnhjul). Sedan lades stora flätade, runda plattor av vass på stenen ovanpå den lades druvorna, en ny platta, mer druvor, en ny platta, mer druvor. osv. När högen var nästan två meter lades en tyngd ovanpå. Allt pressades samman genom att druvhögen pressades ihop med en slags skruvpresskonstruktion som drevs av två åsnor som gick runt, bundna vid en tvärstock. Inte alls så komplicerat som det låter här. Enkelt och effektivt. Saften rann ner genom ett hål i ”kvanhjulet”, vidare i sinnrika rännor till stora kar där det sedan blev till vin.
För att få det söta vinet så torkades druvorna genom att spridas ut på terrasser bredvid vägen. Ju torrare druvor, ju sötare vin. Oftast blandades torkade och färska druvor för att få det perfekta vinet.
På den tiden alldeles intill Maro fanns en Lepra koloni. Jag har svårt att tänka mig att det så sent som i slutet på 1970 och i början av 1980-talet fanns människor med Lepra alldeles utanför Nerja. Stora skyltar varnade för att gå nära de sjuka. Ingen vågade inte gå in utan mat och andra förnödenheter lämpades över på ett sätt som gjorde att ingen behövde träffa de spetälska människorna.
Vi har det allt bra hemma.
Lämna ett svar