När vi passerade de allra fattigaste kvarteren så kommer fyra små killar traskande. Troligen syskon. Den äldsta håller lillebror i handen. Lillebror blir glad när han ser en pojke i turistbussen och vinkar glatt. Pojken i bussen vinkar inte tillbaka, lillebror blir besviken och underläppen darrar till. Storebror drar honom i armen för att komma där ifrån. Då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Vilken orättvis värld vi lever i. Framför mig sitter tre norska barn.”Lyxlirare”: bassängbad, äventyr, coca-cola, sovernirer, god mat, fina kläder och troligen ett bra liv framför sig. De fyra syskonen??? Vi håller tummarna.
Färden ger vidare till en vulkan där man redan på 1700-talet utvann salt. Vattnet steg upp ur marken och samlades i dammar som sedan dunstade och kvar fanns saltet. Det togs om hand och från botten i krafterna bars säckarna över vulkankanten ner på andra sidan och vidare till hamnen som låg någon kilometer längre bort. Efter många år höggs, för hand en tunnel i bergsväggen. I början av 1900 byggdes en linbana. Stora träställningar restes och säckarna forslades till hamn den vägen. I dag används det saltet som utvinns till kosmetikaindustrin men tidigare var saltet en stor exportindustri framförallt till Brasilien.
Förutom det lilla salt som brukas i dag så får man bada i dammarna. Flyta runt i det saltmättade vattnet. Som bevis på att det är ont om vatten så får man en snabb dusch på 30 sekunder för 1€ eller också får du duscha på hotellet. Inom 24 timmar måste saltet bort från din hud. Det är mycket frätande.
”Mamma, gnällde en lite tös. Den här duschen är inte som hemma”!!
Lämna ett svar