Tag en väg som vi trodde gick till en fantastiska anläggningen med tinnar och torn men vad vi bedrog oss. Plötsligt svänger vägen och vi är ute på den stora, asfalterade vägen till flygplatsen. En bred och fin gångbana lockade oss att gå upp mot hotellen som låg som ett vitt bälte någon kilometer bort. Vinden låg på från höger och varje gång som ett fordon passerade så fick vi i fartvinden efter bilen en skur med sand som stack som nålar i skinnet. Peeling! Runt om oss låg marken platt och sandig. Inte ett grönt strå så långt ögat når. mjuka sanddyner och små vattenpölar här och där. Undrar om det är gamla lämningar efter saltsjöarna som man utvann saltet ur tidigare eller är det någon form av havsvatten som tränger in för grundvatten kan det inte vara för vatten är en enorm bristvara på den här ön.
Väl framme till Agua Hotels&Resort så trodde vi att en atombomb exploderat och att vi var ensamma på hela jorden. Inte en människa i sikte, inte ett liv, inte en rörelse. Alldeles tyst bara vinden som ven runt knutarna och rasslade lite i palmbladen. Vad är detta? Vi var törstiga och hade tänkt att få något att dricka, vatten eller kanske en kopp kaffe? Inget kaffe eller ens en liten butik.
Plötsligt såg jag något som rörde sig i ett litet hus bredvid infarten till området. En vakt! Jag gick fram till honom och frågade om han visste var vi kunde få tag på en flaska vatten? Han pekade inom området och vi gick in. Bakom en palm låg en reception. Gick in och fram till disken och frågade om det fanns möjlighet att köpa en flaska vatten? Vill ni ha vattnet genast? frågade damen bakom disken. Jaha, svarade jag lite tveksamt. Vad kunde hon mena? Så böjer hon sig fram och viskar att om jag kunde vänta så skulle jag gå till supermarket som låg en bit in i området för vattnet som hon erbjöd mig kostade hela två euro flaskan och det var mycket billigare i butiken. Hur kommer jag till butiken? Hon tog fram en karta över området och visade var butiken låg.
Området var enormt 10 – 20 fotbollsplaner och affären låg några hundra meter bort. Tackade översvallande och började gå. Det stannar en golfbil bredvid oss och en man frågar om vi var på väg till supermarket? Ja, sa vi och han svarade. ”Var så god och sitt upp så kör jag er”. Vi studsade upp och iväg bar det. Väl framme hoppade vi av och tackade för skjutsen. Jag frågade var alla människorna var? Varför var det så tomt? Han svarade att de arbetar, är i Sankta Maria eller på badstranden. Jag vet inte om jag tror honom för så tyst och stilla kunde det inte vara om det inte var för att bostäderna egentligen var tomma. Svåra att sälja helt enkelt. På kartan vi fick så ser man att inom området fanns flera hundra lägenheter, en sportanläggning, butik, pool. Restaurangen, glassbaren, pizzerian och cafe och drinkbaren var nerlagda såg vi när vi stoppade runt en stund efter att köpt vatten och cola. Det var en kuslig stämning över hela området och vi tänkte att snart går stället i konkurs och kommer att säljas ut. Vi kommer inte att stå först i kön för att köpa.
Fargo kaffe en delikatess på Starbucks Coffee och kommer från som namnet anger från ön Fargo här p Cabo Verde. Där odlas också det inhemska vinet. År 2012 och år2014 drabbades ön av vulkanutbrott som höll på att förstöra vinrankorna. Lyckligtvis klarade de sig. Ön Fargo är en vulkanö och i lavan kan man tydligen odla både kaffe och vin. Fargo är ganska grön i motsats till ön Sal som vi bor på.
I dag har vi prövat öns inhemska rörsockerdrink som heter något så märkligt som Grogg. Kyparen tittade konstig på mig när vi beställde. Jag förstår det för gillar man finkel så är det säkert en god dryck. Fick hålla för näsan för att kunna ens smutta på drinken/snapsen.
Lämna ett svar