En hel månad! Vi vet ingeting om Cabo (Kap) Verde annat än att det är torrt, blåsigt och sandigt och att allt importeras förutom salt och fisk. Någon berättade för oss att vi inte kunde bada i havet för at vågorna var stora och att bara en liten bit utanför strandkanten blev det bråddjupt. Vinden viner och sanden yr. ”Hur kan ni åka till en sådan plats där det inte finns någonting att göra”? Vi hade inte så stora förväntningar förutom att det skulle vara varm och soligt. Hotellet såg bra ut på bilderna – men man vet ju hur bilder kan förvanskas.
Nu när vi här och mycket att ryktena var sanna det där om torr,t blåsigt, sandigt, salt och fisk. Men de flesta påståendena var absolut inte sanna. De kanske berodde på att man bott på en annan ö eller en annan del av den här ön eller att man hade hört olika uttalande eller varför inte lite, lite avundsjuka?
Visserligen är Kap Verde motsatsernas ö. Den delen vi bor på är den gamla delen av Sankta Maria på ön Sal. Här finns några äldre byggnader där man bor på första och till och med andra våningen och överst håller man på att bygga en våning till. Ser väldigt underligt ut när gardinerna i de öppna fönstren fladdra och blommorna prunkar på terassen och lyfter man blicken så står armeringsjärnen som blomstjälkar ut ur de gråa leca-blocken. Mellan dessa halvfärdiga byggnaderna växer nya hotell upp som svampar ur jorden. Tomma tomter med plast och annat skräp som fladdrar runt och väntar på att bebyggas. Där har vildhundarna sitt paradis eller vad vi kan kalla det. Utanför vår balkong har en kör av dessa hållit serenad sedan vi kom. Hundarna ser ut att komma från samma familj, halvstora, ljusbruna och väldigt söta. De härstammar säkert från en och samma uthund. Kanske någon som släpptes ut i det fira eller kanske rymde.
Sedan har vi den andra sidan av St Maria som ligger bortom piren. LYX och all inclusiv hotell, en fantastisk underbar bred och lång sandstrand (inget bråddjup). Till detta område har vi ungefär fem minuter att gå, så här ska badas i havet.
I dag har vi gått en väg som ligger lite bakom stranden och upptäckt ett enormt nybygge. Tavlan som beskriver bilden av den nya området visar säkert femtio hus, en stor genmensamhetsanläggning med flera enorma bassänger. Från ovan liknade det hela en stor båt.
Just nu sitter vi vid hotellets bssäng och njuter av den nedgående solen. Tjugosexgrader varmt och här i lä är det ljuvligt.
Lämna ett svar