Vi roar oss så mycket som vi kan. Badar i det varma vattnet flera gånger varje dag. Åtskilliga gånger om dagen känner jag mig som Ursula Andress i Bondfilmen när jag kliver upp ur vågorna med blött slickat hår och det salta vattnet drypande från koppen. Föreslog att jag skulle ta den lilla fickkniven som vi har och hänga i ett snöre om höften men Hans tror inte det skulle vara så bra och det där med Ursula säger han att det är bara han som ser. Gott nog!
Till lunch äter vi färska frukter som vi köpt på marknaden. Det gäller att pröva på allt som finns. Exotiska drakfrukt, små bananer, mango, söta kärnfria druvor, en frukt som ser ut som en korsning mellan paprika och äpple men smakar absolut ingenting bara vatten. Frukten släcker törsten väldigt bra när den är iskall.
Provade en frukt som hette Salem och såg ut som plommonstora kaktusar med hårt, taggigt skal allt i en klase. Vi fick smaka och tyckte det var gott så köpte på oss ett par kilo. Gav över hälften till städerskorna tillsammans med veckan tips för det gick inte att ha skalade frukter i kylskåpet då de luktade så illa. Dessutom såg de ut som testiklar när de var skalade.
När vi äter lunchen sitter vi på terassen vid stranden och blickar ut över havet. Fruktsaften dryper ner över armarna. Vi sköljer ner med iskallt vatten eller en kall öl. Tar åter ett dopp. Läser lite, löser lite korsord eller bara tittar ut över den fler kilometer långa stranden.
Som alla hotell av klass så finns det här ett stort bibliotek av lästa och kvarlämnade böcker så de fyra böckerna som jag hade med ner hit gick åt första veckan. Nu fylls min bokhörna på med allt från kärleksromaner till blodiga deckare deckare. Det är inte så att folk tar med sig Strindbergs Röda rummet eller andra djupa romaner utan på ledigheten ska det vara lättläst och det är jag tacksam för. Har förresten plöjt Snömannen på engelska. Det gick bra för det var bara ett par veckor sedan jag läste den på svenska.
Nu låter det som vi sitter stilla hela dagarna med det gör vi inte utan vi ser till att få vår dagliga dos av motion om vi inte orkar gå i värmen – vilket vi gör för det mesta – så får man springa i vattnet och det ökar pulsen ganska mycket. Jag ropar ”Jellyfish” till Hans och kutar så det skummar efter honom.
Varje kväll är det så lyxigt att maten serveras på en av de otaliga restaurangerna på stranden. Några kliv från vår veranda går vi barfota ner på stranden. Sätter oss i stolarna som stå direkt i sanden, borrar ner tårna i den lena och varma sanden, greppar menyn och beställer………
Lämna ett svar