I dag är det tisdag, marknadsdag och tre veckor sedan vi landade i Malaga och började vår vintersemester. Tiden har gått väldigt fort. Det borde ju vara tvärtom när jag är i främmande land och inte har så mycket att göra men varje dag blir ändå ett nytt äventyr. Jag styr dagen på något annorlunda sätt, känner efter vad jag vill göra och då det inte finns några ”måsten” så får fantasin och dagsformen spela fritt.
De finns tillfällen då jag längtar hem och det är när tänker på mina barn och barnbarn. Hur gamla/stora de blir så finns det en oro/omtanke att jag måste veta att allt är bra. Jag vet ju att det är det och att jag genast skulle få veta om något ändrades, men ändå. Vill att alla de mina ska vara med mig hela tiden. Hur nu det ska gå till? De lever sina egna liv och det är så det ska vara. Förresten lever jag också mitt eget liv – jag är ju här.
Kanske får jag sådana här tankar då jag har tagit fram måttbandet. Måttbandet som ska visa att jag stadigt minskar i vikt. Jag tror att Hans har klippt bort en bit på bandet för av någon konstig anledning så stiger midjemåttet istället för minskar. Det är ganska fuktig i hotellrummet och det kan vara förklaringen till att kläderna krymper men att även bälten av läder blir kortare av fukt – hade jag ingen aning om.
Kan det vara något med vattnet här nere?

Lämna ett svar