Kvällens vattenhål bjöd på en märklig underhållning. Vi sjönk ner vid ett litet bord på ett trevligt kafé, beställde vad vi ville ha och började se oss omkring.
Precis bredvid oss stod en soffgrupp men två fåtöljer. På soffan satt två män, en pappa visade det sig senare, och hans kompis. I den ena fåtöljen satt en mamma med en barnvagn bredvid sig. I barnvagnen satt en mycket trött liten kille. Han var tydligen övertrött och väldigt uppskruvad. Han skrek och nekade till allt som mamman lirkade med.
I den andra fåtöljen satt en lite äldre brorsa. Han var också på topp och spelade pajas framför mig när han inte satt i stolen. Föräldrarna försökte få honom att låta mig vara i fred men han gav sig inte. Han småflirtade med mig, stod på huvudet, dansade en hemmagjord dans och kollade hela tiden att jag verkligen såg honom. Han var väldigt charmig med sina bruna ögon och pliriga leende.
Den övertötta killen ylade. Då började pappan och kompisen att reta honom genom att sjunga det som killen skrek om. Ropade han nej; så sjöng de nej, nej, nej, nej, nej…..men en retsam melodi. Ropade killen sluta (på franska); så sjöng herrarna sluta, sluta, sluta… Skrek den lilla förtvivlade killen inte sluta; så sjöng de inte sluta, inte sluta, inte sluta…. Gästerna på krogen började skruva på sig för det här var inte viskningar. Utan höga skrik och retsam sång på högsta nivå.
Jag sa till Hans att snart säger jag till galningarna. Hur kan vuxna människor reta den lilla killen så förtvivlat och varför protesterar inte mamman? ”Nej, sa Hans, säg inget. Vi går”.
Men som i ett trollslag så slutade herrarna. Jag tror det blev nödiga för de försvann. in på restaurangen. De kom tillbaka och satte sig i soffan igen. Jag höll andan, ska de börja retas igen?
Då så börjar Hans att vissla den retliga melodin. Högt och tydligt. Kände hur tonerna slingrade sig runt oss, in bland borden. Gästerna runt oss stelnade i sina rörelser och vände sig mot oss. Någon hade gaffeln halvvägs till munnen. Han stannade upp och stirrade på Hans. En ängel gick genom restaurangen. Jag såg hur alla tänkte; NEEEEEEJ inte mer retliga trudelutter.
Som tur var så fick jag ögonkontakt med Hans och han slutade genast. Gästerna runt omkring slappnade av och återgick till sitt. De tänkte säkert att den här tanten har i alla fall pli på sin gubbe.
Lämna ett svar