Jag har till min förvåning upptäck att den här gången i Le Jean Bart har jag träffat många unga fransmän/fransyskor som inte kan/vill prata engelska. Jag tror att de tänker så här; ”Du kommer till mitt land och kräver/önskar att jag ska kunna engelska. Du är i Frankrike och här talar vi franska. Vill du göra dig förstådd så är det bara att lära dig språket!
Inte elakt menat men troligen är man stolt över sitt land, kultur och språk. Först blev jag lite sur när personerna som jag talade med svarade mig på franska och inte ens gjorde ett försök att få mig att förstå att de inte ville/kunde svara mig på engelska.
Men om jag vänder på det hela och säger att fransmannen kommer till Halmstad och vill att jag ska svara honom på franska, så kan jag inte det och då skulle jag tänka; Visserligen är franska ett stort och världsomfattande språk men jag som bara läst franska i två terminer och det dessutom är 100 år sedan, kan inte svara på hans fråga. Då skulle jag nog vänligt skaka på huvudet – efter att ha försökt med engelska – och få honom att förstå att jag är ledsen för detta men att jag tyvärr inte kan hjälpa honom.
Eller också får jag ta upp det här med franskan igen. Fast det går nog inte så bra att börja plugga franska glosor när jag inte ens kommer i håg vad jag gjorde igår!
Nu till det roliga som hände i dag. Vi har efter mycket bryderier kommit fram till vad W ska få till födelsedagspresent. Nej, mamma J det tänker jag inte tala om.
Jag vill bara berätta att försäljaren kunde ingen engelska utan skakade på huvudet och surt snörpte samman munnen. Då gick jag till hyllorna i butiken och hämtade de saker som jag var osäker på och ville veta vad jag skulle välja; ”Ska detta köpas till eller detta”??? Då mjukade säljaren och vi kom gemensamt fram till ett lyckat köp och jag fick genom att han pekade på (följde inte med) och visade vilken hylla jag skulle leta efter prylarna och när jag kom fram ytterligare två paket och frågan – ”Vilken av dessa är rätt”?, så hjälpte han mig igen. Till och med när jag gick därifrån så sa han på franska; Du måste ha XXX också! (Fast det köper jag hemma). Det där leendet fick jag aldrig men munnen blev lite mjukare när han fick ett varmt tack för hjälpen.
Även fast allt gick bra så tror jag inte att han blir månadens säljare, eller också blev han det? Han gjorde så att en kund handlade trots att hon inte förstod många ord av vad han babblade på om.
Det sista jag såg av honom var att han tog sin kärra med lastpallen och kylskåpet och gick ner i butiksgången. Kan kanske inte alls var en säljare utan en kund som köpt ett kylskåp?
Lämna ett svar