Sitter på balkongen i den ljumma kvällen och skriver. Har ätit middagen utomhus i nästan trettio-gradig värme men nu när solen gått ner så är luften ljuvlig, inte en vindpust och golvet på balkongen är fortfarande varmt. Lite småprat på grannbalkongen, lite skrammel av bestick och glas. Mörkret sänker sig tidigt. Det är vi inte vana vid. Jag kan förstå att de människor sin flyttar ner till medelhavet kan sakna de ljusa vår- och sommarkvällar som vi har hemma. Nu kommer inte ljuset tillbaka förrän vid åttatiden i morgon.
Det har varit en märklig dag i dag. Satte in Vendela (GPS:n) på adressen till lägenheten och Vendela började genast att guida oss. Jag trodde att de skulle handla om motorvägar i dag också men det blev inte så.
Vägen från Cuneo till Mandilieu gick över ett bergspass och i flera timmar gled vi fram på slingrande smala sepentinvägar. Högt upp på bergstoppar och långt ner i djupa dalar där floden Raya (om jag mins rätt) rann fram. Den hade den speciella fägen som folderna mellan bergen har här, smaragdgrön, det ska bero på olika mineraler i bergen. Bergtopparna var klädda i snö. Vi kom inte ända upp till snön men temperaturen sjönk till 14 grader på de högsta vägarna. De slingrade sig så snävt att ibland såg vi våra egna baklysen!
Vid ett tillfälle blev i stannande i 15 minuter för det byggdes en ny tunnel genom ett av bergen. Trafiken genom den gamla tunneln måste enkelriktad för den var så smal att lastbilar och bussar inte klarade av att mötas. När vi så småningom släpptes igenom så kändes det som att åka i ett rör. Jag som inte tycker om mörka, långa, smala tunnlar fick i bland blunda och försöka tänka på annat för att inte gripas av panik. Det gick så där.
Färden var svindlande. Så otroligt vacker. Vi passerade små byar som bestod av små och stora alphus, så vi förstod att det var vintersport som gällde här. Många av fönsterluckorna var stängda. I rummen där fönsterluckor var öppna gissade vi att där bodde cyklister, för det dök upp en och annan smal, slimmad, färggrann person på en liten lätt cyklel. Människor som tyckte om att vandra hade nog också sitt paradis här.
När vi kom till Mandilieu så åkte vi till affären för att proviantera så vi inte behövde sätta oss i bilen på ett par dagar. Nu ska vi bara vara.
Köpte fem nya böcker p bokrean innan vi åkte. Började läsa en och den är slutläst, har bara ett par sidor kvar som jag ska spara till jag kryper i säng. Det ser egentligen inte så bra ut. Skulle nog ha köp lite tråkigare böcker så att jag haft något att läsa efter de första fem dagarna. Boken som fängslade mig är Feber Fågel av Maria Nygren. Den handlar om ….. Nej, det får ni ta reda på själva.
Lämna ett svar