Är på väg igen, ner till Cannes och lägenheten. Startade tidigt i ett iskallt Halmstad. Regndroppar så kalla att de var på gränsen till hagelpärlor. Ville packa ner både mössa och vantar men hejdade mig i sista minuten. Skulle det mot förmodan snöa på Rivieran så går jag och köper både en ny mössa och varma vantar.
Färden genom Danmark gick bra trots duggregn och kyla. Termometern kämpade sig i alla fall upp till 10 grader när vi körde på färjan i Gedsner.
Över 1 200 svenska kronor för att resa med färjan i 1 tim och 45 minuter, är inte det lite väl mycket? i alla fall när allt ätbart ombord har överpriser? Om man inte köper sig en två-kilos godispåse, för då kommer man undan med en hundralapp. Fast jag kanske överreagerade lite? Blir sur när jag tänker på de goda mackorna som ligger kvar i frysen hemma och som skulle varit med på resan.
Hur som helst när vi klev av båten i Rostock så hade solen börjat titta fram och termometern visade 14 grader. -”Det tar sig sa mordbrännaren, när de brann i träbenet”. Hepp!
I Berlin var det högsommar. Solen sken och termometern i bilen visade hela 27 grader. Vi letade oss fram till den lilla orten Zossen, lite söder om Berlin, där vi skulle sova första natten.
När vi kom fram till hotellet så var det stängt och tomt. Vi såg väl ut som fågelholkar i ansiktet när vi stod där utanför den låsta dörren. Det var första gången under alla dessa år som vi bokat rum i förväg. Vi gjorde det för att slippa söka natthärbärge varje kväll. Ibland så hittar vi hotellrum för tidigt och sitter och tittar in i fula hotelltapeter eller så sent att vi tar första bästa och oftast dyraste rummet.
Nu hade vi gjort allt rätt och då var hotellet stängt. Efter en stund såg vi en liten lapp där det stod att vi skulle ringa på klockan och invänta svar. Vi ringde två gånger och efter en ganska lång stund dök en man upp. Lite småsur ovh stressad. Försökte skoja med honom men det gick inte. Vi fick vår nyckel och gick upp till rummet som var mycket bra. Frukost från kl 6 i morgon! Funderade på om jag skulle hänga på låset för att retas lite?
Resväskorna kastades in på rummet. Nu skulle vi göra Zossen! Vi tog med oss en jacka för vi hade inte riktigt fått in det där med sommar och varmt. Gick åt ena hållet. Förbi en liten sylta. Vill nog ha en liten bättre restaurang. Sedan gick åt andra hållet – bara stängda restauranger eller ruffiga kåkar. Vad är detta? Finns det inget ställe att äta på? Hotellet skulle ha både cafe, restaurang men som ni förstår så var ju det stängt. Kryssade in på smågatorna för att leta efter matställe – fanns inget. Vägrar gå tillbaka till syltan som vi passerat ett par gånger och känt blickarna i ryggen av männen som satt med var sin öl vid bordet utanför och tittade på oss. Det såg ut som om de var på en tennmatch – först åt ena hållet sedan åt andra.
Nu var till och med jackorna tunga och skorna klämde. Hungern slet i oss och svetten lackade. Det fick bära eller brista en liten Döner/Kebabbutik fick duga. Trots den hårda bänken, lastbilar och bussar som sveptes förbi två meter från oss och dammet som yrde så var det det bästa vi ätit på länge.
Vi har nu varit i Zossen två gånger. Den första och sista!
Vy från Zossen. Ruffiga kåkar som gränsade till ruiner.
Så här såg de flesta matställena ut. Stängt och ruffigt.
Lämna ett svar