Före soluppgången i öknen åkte vi fyrhjulsdragna bilar till Erg Chebbi för att titta på soluppgången över sanddynorna i Sahara öknen. Sanddynor som kan bli över 160 meter och skiftar hela tiden i form och färg, från orange till rosa, gult och lila i takt med solens vandring över himlen.
När jag tidigare har sett bilder av oaser i öknar så har jag föreställt mig en vattensamling, ganska liten, med en palmlund runt omkring. Jag har varit i många öknar men tydligen inte sett en riktig oas.
Det är en grön och tät palmskog längst med strandkanten av en flod eller i de här fallen en bäck. Ovanför den gröna strängen av palmer byggs husen av lera och halm. Först en stora öknen sedan husen därefter palmerna och sedan det lilla vattnet. Helst naturligt nu när jag sett det hela.
I Marocko får man aldrig fälla en palm. Så palmerna som växer nära vattnet står tätt tillsammans och vårdas noga. I städerna vimlar det av gator som byggts runt en palm eller också har palmen sparats mitt i gatan. Ser väldigt konstigt ut. Men man förstår i detta torra ökenliknande land så måste man vara rädd om grönskan.
Lämna ett svar