Ciutadella

Staden Ciutadella ligger på andra sidan ön – mitt emot Mao och för att komma dit måste vi byta buss i Es Merkadal. Gick smärtfritt för innan bussen från Tirant stannat så körde bussen till Ciutadella upp framför oss och vi behövde bara ta fram plånboken och kliva på.

Massor av människor hade beslutat att åka till Ciutadella samma dag som vi och bredvid mig satt en ung kvinna som blev lite sur för att jag bad henne flytta väskan som hon placerat på sätet bredvid. Hon satte väskan i sitt knä och somnade om. Tyvärr hade hon dragit för gardinen dessutom stod det mitt i gången två herrar som skymde sikten åt andra hållet så jag såg inte så mycket av landskapet.

Väl framme uppstod det ett problem. Det fanns nämligen tre hållplatser i staden. Vilken skulle vi välja? Det bästa är nog att spana in var de andra turisterna går av för det måste troligen vara det mest intressanta. Men kolla noga så att de inte har badkläder, handdukar eller strandleksaker med sig för då  hamnar du på en strand och dit ville vi inte. Vid första hållplatsen gick ingen av, vid andra fyra personer och vid den tredje och sista gick alla av till och med busschauffören. På en liten bakgata stod vi och såg villrådiga ut men så började vi att följa strömmen och hamnade framför en stor tavla som visade en kartbild av Ciutadella. De som stod före oss gick till vänster och då gick vi naturligtvis till höger. Vi hamnade på en stor gata med trafik i båda riktningarna (det är inte vanligt på den här ön).

Vi gick förbi ”riktiga affärer” där stadens invånare handlar. Små mysiga barer där staden äkta invånare tog en förmiddagskaffe. I en fruktaffär såldes Nespressokaffe sådant som vi måste beställa via datorn för det finns inte i butikerna. Lika dyra som hemma så det blev ingen affär.

Efter en stund satte vi oss på en torgservering och tog en öl och en cola. Jag vek upp kartan, visade den för servitrisen och pekade på den plats som jag trodde att vi var.  ”Visst är vi här”, sa jag?. ”Nej, nej, sa hon. Ni är här,” och så pekade hon på ett torg på andra sidan staden. Jaha, så var det med det lokalsinnet. Hur som helst så hittade vi till världens näst största naturhamn (efter Pearl Habor). Hamnen var mycket vacker med klippor, träbryggor, mysiga restauranger och en vacker, lite slingrande vattenyta. Inga betong eller byggda stenmurar så långt ögat nådde.

Satte oss ner i ett par mjuka fotöljer och tog något att dricka. kollade in båtfiket som skötte sina sysslor precis som hemma. tvätten hängde prydligt längst med relingarna på segelbåtarna , vatten spolades på plastbåtarna och en enorm båt baxades ut ur hamnen med en kapten som säkert hittat ett ”körkort” för den stora båten. Hans undersköna kalaspingla sprang som en skållad råtta fram och tillbaka på båten för att putta den bort från alla hinder. Då båten var en bjässe med flera våningar så behövde hon efter den här persen inte gå till något gym den dagen. Mycket kan man ha sina kuttersmycken till. Undrar som hon mönstrar på nästa gång?

Stannade ganska länge så efter det stoppet var det dags för lunch. Restaurangerna bjuder oftast på fisk och skaldjur i alla former så vi satsade på en lite dyrare restaurang för vem vill ha dåliga musslor. Musslor i stark sky, räkor på salladsblad, paella med grillade tigerräkor och musslor samt en créme caramell blev vad vi njöt av.

På bordet bredvid satt en familj med två helt underbara tvillingar. Barnen hade ett bordsskick som stark påminde om fågelungar. Föräldrarna matade med spagetti, ungarna öppnade munnen och svalde för att genast pipa efter mer. Det var en kakofoni utan like. Pip, pip, mat, pip, pip mat…….

Vi letade oss tillbaka till busshållplatsen. For hem och direkt i poolen. Till den här staden kommer vi gärna tillbaka. Kanske kan vi bo i den då?