Så fort vi kommit hit informerade vår reseguide berätta om Menorca och utflykterna som erbjuds under vår semestervecka. Hon presenterade sig och sa att hon var danska men eftersom vi också är norrmän och svenskar så ska hon prata så att vi förstår. Jag förstod ungefär vart tredje ord och det var väl de svenska orden, resten var rena rappakaljan. Dessutom sa hon att på alla utflykter som erbjöds så talade guiden engelska????
Jag tröttnade på det hela efter tre minuter och så fort hon slutat så reste jag mig upp och väste till Hans: ”Nu går vi.” Han reste sig förskrämd och undrade vad som stod på? ” Förstod du något”? ”Nej, svarade han, men man kunde ju bara gå. Hon gjorde ju sitt jobb”. Förvisso men det ska väl ändå vara till någon nytta, det hon säger för vad jag såg så förstod inte många vad hon sa. De flesta såg ut som fågelholkar i ansiktet och så fort guiden vändE blickarna mot dem så log de fånigt. Höjden var väl att fyra personer började applådera när hon slutade sin presentation. Mycket ska man böra innan öronen faller av.
Vi uppfattade i alla fall att Menorca är ca 5 mil långt och 2 mil brett med en yta som halva Öland. Det ska väl inte vara så svårt att utforska själva? Vi började kolla busstidtabeller och spanade in busshållplatser – de är inte många ska ni veta. Men vi såg snart att där det sitter en massa turister slött stirrande rakt fram där är det en busshållplats. Har lärt oss av barnen att istället för att anteckna så fotar man av tidtabeller och annan intressant information. Vilket vi gjorde. En fördel är att man kan betala med kontanter på bussarna så vi bebövde inte leta efter biljettkontor eller automater. Det gäller bara att veta vart vi ska.
Första bussturen gick ju från Fornells tillbaka till Tirant efter vår middagsvandring dit i stekande sol. Nu hade vi hittat modellen. Fram med kartan och se hur den stämmer med busslinjerna. Mycket bra för det finns bara en huvudväg och några småstäder mellan den stora staden Mao, där man landar, och den andra stora staden Ciutadella.
Första bussturen gick till Es Mercadal där upptäckte vi att om vi skulle till Ciutadella så måste vi byta buss där. Första gången så stannade vi i Es Mercadal och njöt av de smala gränderna och de välbevarade gamla husen. Det märkliga med den lilla staden var att inne i gränderna körde bilarna i rasande fart. I alla fall så fort det gick att köra. De nästan obefintliga smala trottoarerna bara en tegelsten breda har nog räddat många liv. Trafikavdelningen i Es Mercadal har i alla fall gjort det lite lättare för bilisterna för gatorna var enkelriktade och det gjorde att de inte behövde vara rädda för mötande trafik. Så med risk för livhanken smög vi runt och jag sprang ut och in i de små mysiga butikerna. Funderar på om gatorna byggdes så smala för att få skugga undan den heta solen?
När det är så varmt som det är här, över trettio grader, så blir vattenhålet många och långa. Vi traskade runt och märkte att någon mat före klockan ett var omöjligt att få och klockan två stängde butikerna för siesta. Så vid tretiden tog vi bussen tillbaka till vårt hotell och klockan fyra låg vi bassängen.
Jag hade inte trott att det skulle kännas så himelskt skönt att sänka sin varma lekamen i ett blått clorfyllt vatten tillsammans med andra rödsvedda och ölglada turister, lekande barn, uppblåsta hajar och krokodiler och ”Jane och Tarsan”. Det är ett äldre par som inte inser att de inte är det, Jane och Tarsan, alltså, utan plaskar på i bassängen, dyker men kommer inte ner med rumpan eller benen utan ser ut som strandade valar med simglasögon. Crawla har de heller inte lärt sig men tror att de kan, fyra spretande simtag och sedan upp med huvudet För att ses sig omkring och undra om någon uppmärksammade deras fantastiska teknik. Båda uppförde sig lika förutom Jane som lade sig på rygg för att flyta runt. Vad ser man? En röd näsa, två rosa toppar till bröst, en rosa halv melon till mage och några vita spretiga tår längst ner. Kanske är det där med självkritik något som vissa inte har. Nu blir jag orolig för att ni tänker kanske ”Det borde du nog också tänka på Ingeli”. Skit samma jag tyckte i alla fall att det såg komiska ut.
Förutom att få se naturen och landskapet glida förbi bussfönstret är den iskalla A/C:n som sveper in våra svettblöta kroppar varje gång vi stiger på de lokala bussarna.
Lämna ett svar