Menorca

Mitt vackra, varma, karga, steniga, lummiga och fantastiska Menorca. kanske en ny favorit?

Möttes av en liten by med moderna tvåvåningshus som antingen är hotell, semeterlägenheter eller andra boenden för ledighet och fritid. Vita hus, blått hav, överdådiga trädgårdar, där emellan tom mark med små gröna barrväxter och sandsten ljusgul eller röd. Hela Menorca är klassad av UNESCO som ett världsarv. Bevarat åt eftervärlden med stänga byggregler och mycket natur.

Egentligen var byn vi bor i ganska trist och intetsägande – men vacker. Jag saknar det genuina det gamla. Med gistna byggnader, trånga gator och små fiskehamnen. Jag tror att förr så handlade det om fiske och en och annan get som hoppade omkring i bland klippor och stenar.

Badstranden bjöd inte på något spännande badäventyr, smutsig sand plastpåsar och kringflygande glasspapper och mitt i en man som försökte hyra ut solstolar för 15€! Det gick inget vidare. Ingen låg på någon solstol. De få som besökte stranden låg på sina egna badlakan. Vi vände ganska snart tillbaka till hotellets pool.

Vår lilla lägenhet är mycket bra. Två stora rum med ett litet pentry i det ena och två hårda sängar i det andra. Ett generöst badrum med en duch som sprider hett vatten och ett gäng myror under badkaret som kommer krypande varje morgon när jag besöker toan. De se, tyvärr, dagen ljus en sista gång.

Hotellanläggningen är ren och fräsch men har nog sett bättre dagar. Maten är urdålig. Stackars de semesterfirare som har beställt hel eller halvpension. Vi åt en kväll på hotellets restaurang men har sedan dess noggrant undvikit matsalen. Barnklubben och butiken som legat inom området är stängda och badvakten står oftast bakom husknuten och tjuvröker.

Vi försökte roa oss i byn första dagen men insåg att skulle  i uppleva något så fick vi ge oss härifrån. Det skulle finnas en liten större by så där en tjugo minuters gångväg från botellet. Vi letade och letade men ingen gångstig. Ett par norrmän berättade att vi måste gå på stora vägen en bit och sedan uppför en backe och nedför denna och därefter utmed en lång strand för att nå Fornell. Eftersom vi inte hittade vägen på morgonen så  hade klockan blivit elva och solen vräkte ner på Hans huvud. Som vanligt så hade han ingen keps utan hade bara smörjt sig med solkräm och det hade väl varit bra om han hade packat ner solkrämen men eftersom han inte hade läsglasögonen på när han packade ner den så hade han naturligtvis tagit After-Sun So inte hjälper ett dugg mot solen strålar.

Fick köpa en ny keps. Dessutom peka på solkrämstuben – den riktiga.

Jusr nu sitter jag på terrassen och skriver det här. Håret är trassligt efter allt badande i poolen, baddräkten hänger på tork och snåkrypen äter sig mätta på mina ben. Livet är härligt.