Börjar dagen hurtigt med en och halv timmes promenad, köper en färsk baguett och går hem och äter frukost på östra balkongen. Solen står ganska högt på himmelen över Cannes fastän klockan bara är nio på morgonen. När det blir för varmt så flyttar vi oss till den västra balkongen där solen strålar ännu inte har kommit fram bakom husknuten. Efter morgonduschen läser jag och löser korsord någon timme. Sedan lite hushållsarbete – man får ju inte lägga av helt . Måste veta hur man man sköter ett hushåll när jag kommer hem. Det är ju så lätt att sjunka in i bekvämlighetens mönster.
Framåt lunch så blir det soppa och lite frukt. Sedan en stund i skuggan eller solen. Vid tretiden tar vi ytterligare en promenad. Vid halv fem en öl och ett glas vin på en liten bar ungefär mitt i promenaden. Fast i dag blev det ingen lyckad paus.
Vi slog oss ner i skuggan på den lilla mysiga baren mitt i Mandeliue. Jag beställde, utöver vinet, en flaska vatten utan gas. När vattnet kom ut så fumlade servitrisen med korken på glasflaskan och jag anade att det här blir inte bra! Mycket riktigt vattnet smakade klor. Hur ska jag bevisa att hon bjuder mig kranvatten? Hon kommer naturligtvis att neka. Men inte nog med det när läser på notan få tar hon 5.20 € för e flaska Perrier. Det var ingen Perrier och framför allt var det ingen äkta vara. In med flaskan på bardisken och klaga. ”It´s the same, säger servitrisen. Inte alls. Hur kan ni ta betalt för en Perieer, det lyxigaste vatten som finns och sedan erbjuda mig kranvatten från ert kök? Nu vet jag inte vad kranvatten heter på engelska så jag hoppade över det ordet och sa vatten från ert kök?
Ägaren kommer fram från ett rum bakom disken och upprepar ”It´s the same”. Jag blir störtförbannad och lämnar flaskan på disken. Häller ut vattenskvätten från mitt driksglas i rabatten, räknar upp alla småpengar som jag har i plånboken och det blir en hel hög med tanke på att en liter vatten kostar nästan 52 kronor, sveper mitt vin, spänner ögonen i Hans som snabbt häller i sig sin öl och med en hiskelig fart spatserar jag ilsket ut från baren med Hans i hälarna. Hans ser lite förvirrad ut och jag fräser. ”Att jag som turist blir lurad det vet jag men så uppenbart som här har jag nog aldrig varit med om i alla fall i Europa”.
Med jag skriver den här blogger kommer Hans med ettglas iskall champagne. Det smäller högre än kranvatten i en flaska för 5,20 € som kallas Perrier! Livet är skönt.
Lämna ett svar