Har haft träningsvärk sedan mitten av januari. Värk i hela kroppen. En influens mitt i gjorde väl inte saken bättre eller värken mindre men jag stod på golvet i alla fall. Kämpade på. För säkerhets skull så stod jag längst in i hörnet. Det efter att ha knuffat bort några andra blyga damer som tydligen abonnerat på platsen. Nu var jag där!
Upp med benen, upp med armarna över huvudet i en hiskelig fart. Stampa, klappa, fram med armarna, bak med armarna, ut med benet, upp med andra benet – så högt du kan. Kämpa. kämpa lite till! För att inte tala om övningarna på golvet – jag säger bara armhävningar!!!! Har jag verkligen stått på tårna när jag gjort armhävningar tidigare? Svettdroppe på kinden, pannan våt.
Minns första gången, för så där en 30 år sedan, när jag började gympa och den första svettdroppen rann i mitt ansikte och Hans kommentar var -”Det inte farligt”! Kan sådana kommerntarer vara förmildrande omständighet när man står inför domaren anklagad för misshandel?
Hur som helst så känner jag redan så mitt i terminen att det gör nytta. Lite smidigare och det tar inte emot överallt som tidigare – trots värken i musklerna. I dag efter passet i går så känns armarna ömma och tunga . Kan det vara stängerna på 2.7 kg. som vi tränar med?
Mycket gnäll men också lite skryt. Är glad att jag tar mig till gymnastiken ett par kvällar i veckan. Jag är i alla fall där.
Lämna ett svar