Vi vaknade efter vår lilla lur på hotellrummet. Raketer och smällare dånade över Berlin. Jag mornade till mig. På med yllebyxor, dubbla vantar och mössa. Här skulle firas. Vi tog den snabba vägen upp till Brandenburger Tor. Mörkret sänkte sig över staden. Raketer och smällar. exploderade i varenda buske och gathörn. Vi tog vägen runt om den lilla parken som vi måste passera. Lite för mörkt för att gå där inne bland träden. Då visste vi inte vilka mörka vägar vi skulle komma att gå den här nyårsnatten!
Vi gick upp till den plats där vi blev stoppade tidigare på dagen men väl där kom vi inte vidare. Det stod vakter vid det som vi trodde skulle vara ingången och pekade ner mot den mörka skogen. Här släpps ingen fram förrän hans säger ……… Vi följde en tåg av människor mot – som vi trodde – skulle vara ingången. Vi gick och vi gick och vi gick. På höger sida om oss, mot den mörka Tiergarden, tornade det upp dubbla rader av höga gallerstaket och innanför dessa glimmade vakternas gula skyddsvästar.
Vi gick och vi gick. Äntligen var vi framme vid ingången – trodde vi – för fanns det ett stort antal vakter i gula västar. Åter genomsöktes alla väskor och vi blev klämda utanpå våra kläder igen. (Hans tyckte kanske inte att det var så väldigt jobbigt för tjejerna som undersökte hans kläder var snygga)!
När vi hade bedömts ofarliga så pekade vakterna mot stigen som gick rakt in i den mörka skogen. Det v ar nog inte så farligt för tillsammans med alla andra människor som också gick där så såg det hela ut som som ett lämmeltåg. (Jag har hört att djur klarar sig bra om de rör sig i storma hjordar, risken att bli tagen minskar när det är många byten)!
Folk bara strömmade till. Svaga lyktor glimmade i parkens mörker och här och var blixtrade det till av gula reflexvästar. Polisbilar körde långsamt på de smala gångvägarna. Vid nästan varje träd stod en man och pinkade. Ja, det har ju runnit ner många öl i killarna halsar, det förstår vi, för de såldes dricka till och med från kundvagnar lite var stans.
Vi gick väl så där ett par kilometer genom den stora parken och ut längst ner vid Tiergarden Str.. Från den platsen upp till Brandenburger Tor är de två kilometer! En lång kö ringlade fram till ingången och där var det ny kontroll av väskor och kroppar. Väl inne möter vi av stånd efter stånd med mat och dricka. korv- och glöggdoften låg tung över området. Det fanns allt från bratwurst till thaimat, crêpes, godis och naturligtvis dricka. Förutom detta så såldes varma mössor och vantar samt blinkande nyårshattar och annat pynt. Stora skärmar visade vad som hände på den stora scenen framme vid monumentet. Feststämningen bara sprudlade över området och ljudet av nyårsrakterna hördes lite längre ifrån för här inne fanns inte en tillstymmelse till smällare.
Halvvägs upp till stora scenen så strålade det stora pariserhjulet som vi som tradition brukade ta en sväng om i. Så också denna gång. Det var en fantastisk upplevelse – att se fyrverkerierna explodera över den svarta natthimlen högt över trädkronorna. Vi segade oss fram genom folkmassorna. Konstigt att det gick för det var verkligen packat. Jag hade kommit för att få stå vid Brandenburg Tor en nyårsnatt och då skulle jag ta me sjutton också fram. Det märkliga var att i denna kompakta massa av människor så gick det små strömmar som gick framåt eller bakåt. Vände jag bar sidan till så kom jag fram och om den jag mötte gjorde lika så gick det bra. Hans undrade senare vart min cellskräck tagit vägen? Puts väck – tur att han inte påminde mig när vi stod när i pressen.
Äntligen kom vi fram till scenen. Nu var det gjort. Inget vidare uppträdande bara några personer som presenterade artister som sjöng ganska tråkiga tyska sånger. Vår guide berättade på bussen att hon tyckte att all tysk musik lät likadant – lite upphottade Siv Malmqvist låtar. Jag är benägen att hålla med.
När vi till slut klev ut ur inhägnaden så minskade medelålderns på publiken inom området till 22 år. Kändes ganska skönt att promenera hemåt. Ja nu gick det ju inte helt smärtfritt men det tar jag i morgon.
Lämna ett svar