Detta var den märkligaste nyårshelg jag upplevt, nyår i Berlin. Klockan 7 den 30 december kom vi till Östersundsterminalen för att vi skulle sätta oss på bussen exakt tio minuter över 8 som skulle föra os till Berlin. Inte kom det någon buss! Kvart i åtta stod vi i snålblåsten och huttrade. Då brukar nämligen bussarna köra fram så att vi kan lasta in vårt bagage och var klara för avfärd på utsatt tid. Bussarna runtomkring med festglada nyårsfirare, som också skulle till Berlin eller Bremen eller någon närliggande tysk stad, skramlade iväg men högljudda glädjerop, säker väldigt lyckliga över att ha valt rätt resa – den som avgick i tid.

Nu började fingrarna domna bort på mig så jag gick in i avgångshallen trots guidens glada rop om att bussen är på väg, kommer snart!!!

Efter en stund kom hela gänget in i värmen – bussen syntes inte till. Vi står där och stirrar ut genom glasrutorna för att se om möjligen vi kunde skymta några busslyktor som närmade sig? När vi står där lite molokna och önskar oss hemma igen så gastar guiden ”NU KOMMER DEN”. Va, vad??? Bussen? Sen sätter lämmeltåget igång, det gäller ju att komma först på bussen och få de efterlängtade första platserna eller den vid utgångsdörren mitt i bussen. Det var nog några tår som blev överkörda av hjulen på de rullande resväskorna. Inte jag för jag har en man som alltid står först i kön. Hur han bär sig åt vet jag inte för jag kommer alltid sist.

När bussen öppnades så svepte en iskyla över oss som inte känts sedan senaste vinterkriget. Bussen var totalt utkyld. Vi satt och hurrade en liten stund. Tyvärr hann Hans inte fixa de bästa platserna, han var väl för stelfrusen för att hinna meja ner de andra tävlande. Vi fick i alla fall en bra plats i bussen som för övrigt var helt full så när som på ett  par platser som skulle användas på hemresan då två personer till skulle åka med.

Efter en stund rann kylan av oss som smör på en het potatis och vi blev mysigt varma och slumrade till lite då och då. På båten – som tog två timmar – åt vi våra medhavda äggmackor och drack kaffe. Iväg med bussen igen. Mysigt trevligt. Lyssnad med ett halvt öra på guidens berättelser om landskapet som gled förbi, vi hade ju hört det många gånger förut, slumrade, läste, löste korsord och slumrade lite igen.

Efter två timmar var det det obligatoriska toa-, kaffe, och lite trevlighetsstoppet. Trevligheterna fick vara Hans tog en glass istället och jag åt lite torkat buffelkött.

Vi kom fram till Berlin vid 16-tiden. Vi fick ett väldigt fint hotell med rymligt rum, breda sängar och ett litet ”mysko” badrum som bestod av tre rum, et rakt fram med handfat och utan dörr att stänga, ett till höger med toalett med dörr och ett rum till vänster med dusch och dörr. Lite märkligt men ändå bra lösning.  Att vi sedan hamnade på femte våningen gjorde inte saken sämre.

Efter att ha packat upp gick vi ut på stan. Det vimlade av julmarknader och mysiga bodar. Vi hittade en riktigt trevlig torg ett par hundra meter från vårt hotell. Allt var bra tills Hans berättade att under hans vindtygsjackan hade han bara en t-shirt!!!!! Hur kan man var så &%€#?= dum när man går ut i ett ett nollgradig blåsigt Berlin utan något varm på sig? Nu får vi ge oss ut på jakt efter en varm tröja. Hittade en som det stod Berlin på. Hoppas att det ska ge en påminnelse nästa  gång vi ger oss ut i kyla. Fast jag tror inte det för i vår ”vinterlåda” ligger åtskilliga vantar och mössor som vi har varit tvungna att köpa för min älskade man inte kan förstå att det är kallt ute. Ja. se asfaltbarn!

En halv meter korv, en bratwurst och en crêpes senare strövade vi hemåt till raketer och bombers smällar som ekade mellan husen. Man börjar fira nyår tidigt i Berlin.