Vi har aldrig haft besvär med vår sophämtning. Visserligen gjordes hanteringen om för ett tag sedan så att nu är det väldigt noga med hur soptunnan är placerad och att det måste var fritt minst 50 cm. runt om själva tunnan. Det gjorde att vi fick riva den snygga inramningen av tunnan som vi gjorde av lite spillvirke från pergolan. (Den som vi fick riva och bygga om tre gånger på grund av att väggen måste målas och sedan putsas. En annan historia).
I fredags (sophämtningsdag) satt vi och fikade och läste morgontidningen medan det sakta dagades utanför fönstret. I en artikel redogjordes för sophanteringen under julhelgen och där påpekades att i år så består inte året av 52 veckor utan det blir även en vecka 53. Det gör att de hushåll som inte behöver tömma soptunnorna varje vecka (vi alltså) inte kommer att få tunnan tömd förrän den 8 januari 2016.
Tittade ut och fick se att vår soptunna var den enda som stod kvar på sin plats medan våra grannars tunnor stod en bit bort i en lång rad utmed stora vägen. Javisst ja, vår väg skulle asfalteras och killarna hade stängt av den med stora grindar så sopbilen kommer inte in.
Insåg att vår nästa fulla tunna inte skulle tömmas någon mer gång före julhelgen. Hans hade tydligen insett detta också för helt plötslig smäller det till och jag ser ytterdörren öppnas och stängas med vindens hastighet och en grön skepnad rusat iväg till stora vägen och grannarnas tunnor. Hans lyfter på locken och inser att de var tömda. Svär lite över den personen som flyttat alla tunnor utom vår men inser att vi får nog vara så goda och hålla reda på vår egna tunna!
På väg tillbaka till huset får han se blinkade ljus ett par hundra meter från oss vid Bergsgårdsområdet. En asfaltsbil eller sopbil? Sopbil, grabbar tar i vår soptunna och rusar mot det blinkande ljuset. Sopbilen närmar sig honom. Han gömmer vår tunna bakom ett par buskar och sätter myndigt upp hela handen för att stoppa bilen (som han lärt sig som beredskapspolis), sopbilen stannar -”Tyvärr inte mitt distrikt,” säger föraren. Då gör hans tricket: tittar med sina ljusblå ögon rakt på chauffören, lägger huvudet lite på sned, ler . Föraren smälter och säger. ”Hämta tunnan och ställ den på andra sidan gatan så tar jag den på återvägen”. ”Den är här”, säger Hans och drar fram soptunnan ur buskaget. Ställer sig sedan bakom grannens häck för att se om tunnan blir tömd. Ja då.
Glädjestrålande kommer han tillbaka, in genom dörren, tar av sig jackan och skorna. Bar överkropp, byxorna knäppta med en knapp, livrem hänger som två flätor, gylfen är öppen och på golvet ser jag ett par fötter utan strumpor. Här gick det undan!
Nu gäller det att klara sig till den 8 januari 2016. Var finns närmaste rastplats med soptunna?
Lämna ett svar