Söndag morgon. Det blev lite rester kvar efter kylskåpsrensningen i går så de tar vi till frukost. Rostad bröd, smör ost och persikor. Till och med några kokta ägg. Efter frukosten så blir det packning för hemresan. Allt tungt i Hans resväska och det lite lättare i min. Jag packar och rullar alla kläder i små prydliga paket. Ni kan inte ana så mycket man kan få plats med när kläderna rullas och inte nog med det det blir inte så skrynkliga då.
Klockan tolv ska rummet lämnas så vi hinner med en liten stund i skuggan på balkongen. Det kommer hela tiden nya människor till lägenheterna runt om oss och just nu är det särskilt många barn. Ett barn, kanske storlek större, som envisas med att vråla högt och sedan slänga sig i poolen hörs tydligt. Det är lite som killen som slängde besticken i kakelgolvet på restaurangen fast, våååååål plask, vrååååål plastk, vråååål plask,….. Egentligen, vad gör det? Han har i alla fall väldigt, väldigt roligt och det unnar vi honom.
Bussen kom tio minuter över ett. Jag säger alltid till Hans vi kan väl vänta med att sätta in våra resväskor i bussens bagageutrymme för då får vi ut dom först när vi kommer fram. Men inte, Hans är alltid först framme även när vi sedan går in i bussen eller vad det nu är. Hans har en fantastisk förmåga att smidig och ganska obemärkt vara först i alla köer. Hans springer inte ner någon eller armbågar sig fram utan det är en otrolig begåvning som har har, detta att alltid vara längst fram. Jag kommer alltid sist. Alla andra trycker på från sidorna och jag hamnar längst bak men det gör ju ingeting för Hans har tagit plats och banat väg för mig. Det är ofta så att när vi åker buss så kan jag välja exakt var jag vill sitta för Hans är ju först på och kan ställa ryggsäcken där jag önskar. Att sitta längst fram är inge hit för det speglar sig i alla sidofönster så om man tror att man ser bäst där så är det fel. Om solen skiner då fäller chauffören ner solskyddet eller om det regnar så putsar inte vindrutetorkarna längst upp på rutan.
De allra bästa platsen är raden efter trappan ner till den andra dörren på bussen. Ingen framför, ett eget litet bord och fri utsikt. Dessutom kan man prata om alla de andra resenärerna för det sitter ingen framför som lyssnar. Det finns ingen som hör bättre vad du viskar om när man sitter i långa rader, än de som sitter i sätet framför. Ja, det var en lektion i placering på bussar.
Lämna ett svar