Efter frukosten gick vi ner till havet för att känna om vattnet var så varmt som jag trodde. Vi hade under våra promenader i Side hittat en genväg till badstranden, det tycker jag är bra för då slipper jag den trånga, sandiga, trasiga bussen med en förare som nyper folk i benen för att få oss att skratta eller kanske gjorde han sitt spektakelspel för att vi inte skulle kolla hans snuskiga buss?
Hur som helst, utrustade med handdukar, vatten, en god bok, solkräm och badkläder genade vi över vägen och in i terrängen. Tog bara några minuter att ta sig ner till den stora badstranden. När vi kom dit så ropar en kille: ”Vilket hotell bor ni på”? ”Irem garden”, svarade vi. ”Då är det gratis stolar”, saq han. Vi slog oss ner på de blå plastdynorna. Lite klibbigt blir det men med en handduk över går det bra.
Hur är det nu med vattnet? Sandstrand med mjuk vit sandframme vid vattnet så kliver jag över en liten vall av något större runda fina stenar och sedan en dipp därefter en liten kulle med mjuk sand. Så känner jag den lena mjuka sanden mellan tårna. Sanden är så mjuk som sammet. Långgrunt med så ljummet vatten att det knappas känns att jag badar. Ville inte gå upp ur det sköna vattnet så det hela slutar med att jag uppförde mig som en tepåse – upp och mer, upp och ner …..
Jag satte mig i skuggan under parasollet och läste min bok. Under de turerna som jag gick mellan solstolen och vattnet hann solen bränna mig illröd på vissa utsatta ställen ( ja, jag vet Jenny – solskydd). Nu var det så att jag hade solkräm visserligen bara med styrkan 15 men vid varje dopp så försvann det ju och jag gick lägga på nytt och nytt och nytt mellan tepåsedoppen. Missade nacken så den lyser som ett stoppljus. Inget mer solbadande här utan på med kläder och in i skuggan. Synd för vattnet var ljuvligt och jag längtar dit trots svedan. Hans ser ännu värre ut än jag för hans hela bröstkorg lyser som en ”stopplyckta”. Illröd. Det gör ont att bara titta på honom. Jag hade i alla fall hel baddräkt på mid
Lämna ett svar