I dag vaknar jag som vanligt. Ligger och läser en stund. Behöver i gå upp så tidigt. Det är forfarande mörkt. Tänkte ta en tur in till den lilla fiskebyn som ska ligga någon kilometer härifrån. Äter frukost och är på väg men stoppas av några vänliga män som säger att ta gratisbussen till stranden. Ok, vi kommer ju att gå hem så det kan vara bra att hitta vägen.
En liten skitig, sandig, trasig, trång folkvagnsbuss rullar fram. Vi kliver på, på tvären för det går inte att gå som vanligt. Efter en stund smockar det in tio personer till och jag känner att det här går inte bra. Paniken kittlar i bakhuvudet. Funderar på en hostattack så att de försvinner i panik för att inte bli smittade – men låter bli. Det är ju bara en liten bit till stranden. Bussen skramlar igång. Va, då? Stranden ligger ju åt andra hållet. Ska hämta upp fler. In kommer tio damer och herrar storlek större. En ung kvinna i normal storlek kommer ombord på bussen men istället för omfång så bär hon en uppblåst luftmadrass. Paniken är nära. Hans ta min hand. Men vad gör han? Lämnar plats åt en pingla som bussen tar upp på vägen till stranden. Hmmmmm.
Vi skulle till byn och bussen tar oss till stranden. Borde förstått det. Inte sjutton åker någon till byn med en uppblåst luftmadrass. Skyller på bomullen i huvudet.
Det är bara att ta av sandalerna och traska i strandkanten in till byn. Väl där väller det med folk, butik efter butik, restaurang efter restaurang. Kypare och butiksanställda gör allt i sin makt för att få in oss i sina lokaler. Känns som om de klibbar fast på kroppen. Vill bara komma därifrån. Sjunker ner på en servering, kaffe och Cola, lugn och ro en stund. Vänjer mig snart. Har ju varit med förr och jag vet att det gäller att få oss att handla. De måste leva här också.
Efter en kebab till Hans (igen) så går vi vidare. Kommer in i ett fantastiskt område. Att nu hela byn miste sin charm genom all butiker med krimskrams då jag bara såg detta och inte de pittoreska byggnaderna bakom gjorde ingenting för så jag hela härligheten gamla raserade tempel, ruiner och Hans berömda stenhögar så långt ögat kunde se. Det var enormt. Öppet för att att gå omkring granska och titta nära på rasade pelare, ornament gamla väggar och murar. Trottoaren var lagd med tjocka plankor så det var lätt att gå men för den som ville så fanns det hur mycket som helst att utforska. Det här gjorde att Side fick en stjärna i min bok. Helt underbart.
Nu sitter jag och skriver. Det regnar och åskan går. Riktigt skönt. Vi har en fin lägenhet, genomgående så att det är bara att öppna upp för korsdrag om vi vill ha lite sval luft. Stora rum, välutrustat kök med vattenkokare, micro, brödrost och helt och fint porslin. Lite kala väggar men annars mycket bra. Det kommer någon och städar varje gång vi är ute. Rena handdukar och nystädat när vi kommer hem. Lyxigt.
Skickat från min iPad
Lämna ett svar