När vi kommer hit till Jean Bart i Mandelieu-la-Napoule, i år och möts av varma vindar, en klar himmel med små vita moln så känns det som om jag aldrig åkt hem utan som om vi varit här hela tiden. Allt är så välkänt, gator och hus, parker, poolen de små kvartersbutikerna, bageri och köttaffär. Turen till St Tropez i dag är välkänd. Jag vet när sevärdheterna dyker upp och när det är dags att vara extra uppmärksam.
I St Tropez ligger lyxbåtarna tätt intill varandra och konstnärerna på kajen visar upp sin ”Hötorgskonst”. Det är verkligen enkla bilder de producerar, En röd (grå eller blå) bakgrund där streckbåtar gungar på ett hav av vita och grå streck. Visserligen effektfullt men ack så enkelt.
Vidare var priserna sig lika, skyhöga. En enkel men god sallad kostar 14.5 € och en kopp kaffe närmare 7 än 5 €. Vad gör man inte inte för att frottera sig med det fina folket?
I morgon bär det av till Cannes och då ska vi se om vi inte kan bli upptäckta i år. Eftersom det tagit så lång tid för fimfolket att se vilken fantastisk förmåga som gömmer sig i mig så ska jag bli diva direkt. Gömma mig bakom stora hattar och fräsa åt fotograferna. Jag har inte tid att göra karriär innan så jag kör på det roliga direkt.
Lämna ett svar