På målarkursen idag så började vi prata om vår barndom då vi har fått i uppdrag att rita av oss från en bild när vi var små eller unga. Tänk vad minnena kommer flygande.
Jag tänker måla av en bild av mig när jag är femton år. Då praktiserade jag på en tidning och kom i kontakt med en trevlig kille som var fotograf.. Han tog några bra foton och ett av dem blev så bra att det ha följt mig hela livet. Det dyker upp lite då och då oftast vid födelsedagar och då kanske med ett litet tal.
Bilden av mig i dag som ung är att jag var väldigt vacker. Blond, lång slank och med inte alltför markerade drag. Fast då var det väl bara felen som jag noterade – om det nu fanns några.
Under ett par år fick jag möjlighet att arbeta som mannekäng och det är väl drömmen för en ung flicka. Jag fick gå på podiet och visa upp vackra kläder. Inte designade kanske men den kollektionen som fanns för oss ”vanliga” människor. Gissa om det var spännande och borde ha fått bort grillerna om att jag inte dög som jag var. Men inte då.
Vid ett tillfälle så såg jag en vacker flicka i gula kläder och med korpsvart hår. Vad gjord jag? Gick och färgade mitt blonda hår svart och köpte en gul klänning. Min moster tittade på mig och sa -”Förr så såg du ut som en ängel men nu liknar du mest en djävul”. Gissa om den blonda färgen snabbt kom tillbaka.
Lämna ett svar