Barnvakt

Sitter här i ett stilla och tyst hus. Nu sover de små änglarna.

Här var nyss ett surrande liv av röster, skratt och lite gråt däremellan. Det finns alltid någon som stöter till en vasskant eller inte får exakt det som man vill och det kan vara allt från att inte få följa med storebror till jympan till att man inte vill att mormor ska klä på kläderna eller att inte få spela hur länge som helst på datorn. Fast det där med datorn handlar inte om  skrik och gråt utan mera om kramar och – Snälla, snälla kan jag väl få!

Det har varit mest skratt, blöta pussa och massor med kramar. Stora storebror slänger sig om halsen eller kryper upp bredvid och vill mysa lite, mellanstorebror ger mormor en kram så där i förbifarten. Om hon tjatar lite grann – och det gör hon ju gärna – så kan det blir en liten puss också. Han vill gärna sitta i mitt knä och lyssna på en saga. Lillasyster lägger sitt varma mjuka huvud mot mig och vill kramas mest hela tiden. Hon sitter också gärna i mitt knä och då är jag lycklig över mina något ”förstorade” mjuka lår. De ger plats åt mer än en liten barnrumpa.

Fick en liten påminnelse om hur det var när J var liten. Vi brukar säga, med ett skratt, att hon var väldigt envis. Vilket hon också var och nu kommer jag ihåg många av utmaningarna. En morgon, när tiden för att gå till jobbet närmade sig med ilfart, fick hon för sig att lära sig knyta sina skor själv. Det var bara att sätta sig ner och vänta tills hon lärt sig göra fina rosetter – det tog några bussavgångstider.

Lillasyster bestämde att mormor inte fick sätta på henne nya blöjor och kläder. Det skulle hon göra själva. Efter ett par hundra NEJ när jag närmade mig med kläderna började hon med sina strumpor och sedan skulle blöja på och där efter långbyxorna. Jag kände igen det hela och visste att det inte var någon ide att protestera utan lät henne jobba vidare med påklädningen.

Själva arbetet med att sätta på sig strumporna tog inte så lång tid men det var det att så fort jag närmade mig så åkte de av igen för hon fick för sig att jag tänkte hjälpa henne. De små mjuka, knubbiga benen böjdes ända upp till näsan och strumporna åkte väl av och på där tjugo gånger innan hon blev nöjd. Blöjan vållade lite mer bekymmer då båda benen envisades att hamna i samma benhål. Till sist så nöjde hon sig med att bära blöjorna runt midjan. Såg lite gulligt ut.

Vid ett tillfälle – i lekens hetta – så kunde jag rätta till det hela men ena kanten hade fått sig en törn så passformen var väl inte den bästa längre och naturligtvis var det dag för ”det stora”. Jag tänker inte berätta i detalj vad som hände men tänk er resultatet efter ett kullvält glas vatten, hur mycket vatten blir inte det? Det här blev något värre.

Ja, ja det kommer att gå bra för lillasyster med den envisheten.

Nu sitter jag här och längtar efter busungarna så jag tror att jag går upp och väcker alla tre.