Det är synd om Hans

Julafton och magsjuk! Hur kul är det?

Det började i går. Hans mådde lite illa på morgonen men inte mer än att han kunde få i sig lite frukost. Framåt eftermifdagen var det dags för toabesök och då visade sig bakterieflora i Hans mage från sin allra aggresivaste sida. Den rev och slet så han inte fick en lugn stund. Vid middagen gick det inte ner mer än lite kall glass.

Jag däremot fick i mig ost, tomater, grönsallad med aprikoser och plommon, några italienska korvar. Därefter så var det dags för mer grönsallad en liten bit kalvstek, kassler och en kycklingbit. Avslutningsvis några goda kakor, annanas och melon. Jag höll på att glömma mandarinerna. Hans titta på mina tallrikar och jag tyckte han var lite grönaktig i ansiktet. Efter middagen gick vi upp på rummet och tittade på tv som visade uppsittarkväll med Ingvar Oldsberg. Inget besök i baren i kväll inte!

Julaftonsmorgon Hans vecklar ut sig ur täcke och lakan, genomsvettig. Feber? Kanske? Hans kallnar efter en stund och vi går ner för att äta frukost. Här äter Hans en halv smörgår medan jag, som verkligen har tänjt ut magen, vräker i mig två steka ägg, ett par ksivor bacon, ost och tomater igen, färsk annanas, en kaka och en helt ljuvlig Kivi. Lite kaffe på det och frukosten är fulländad. Hans blir om möjligt önnu gråare i ansiktet. Nu ska vi ta en promenad så att jag ocrkar att äte mer – det är ju julafton!

Hans stannar efter halv promenaden och sätter sig på en soffa. Jag traskar vidare i en kvart. Vänder tillbaka. Plötligt behöver Hans en toa. Jag ser min chans. Vi ser ett litet fik. Hans smiter in på toaletten och jag beställer varsin kaffe och konjak. Starkvaror så här tidigt? Ja, vad sjutton det är ju julafton och alla runt om oss dricker kaffe Brandy. Nåja, nästan alla. Hans kommer ut efter uträttat behov och stjälper i sig både kaffe och konjaken.

Vi promenera hemmåt och i min skugga går en grön kvinna. Hon nästa kryper in i mig. Väldigt, väldig nära. Det är avundsjukan som viskar i mitt öra: ”Har Hans gått ner i vikt när vi kommer hem så hjälps vi åt att slå ihjäl honom.

Pust. det går nog ner en liten chokladbit. Hans kommer ju inte att vilja ha någon lunch.