Ropade hej för tidigt. Kände att gårdag var en riktigt fin dag. Roligt på dagen och väldigt högtidlig på kvällen med alla ljus på kyrkogården. Jag kände mig frisk och levande men, ropa inte hej förrän du är över bäcken, som min mamma sa.
Vi elvatiden började vi göra oss klara för att gå till sängs. Kände mig lite orolig. Koriandersmaken var tydlig i munnen. Har aldrig gillat koriander men i går så hittade vi en lite restaurang där man serverade indisk mat och maten var så fint tillagad att alla kryddor gifte sig med varandra. Sa att nu hade jag hittat en ny favoritrestarurang.
Men jag lovar jag kommer aldrig, aldrig att gå dit igen för klockan tolv, ett, två, tre och fyra vände sig magen ut och in och jag offrade till toalettmonstret. Vågade inte dricka en droppe trots att hela kroppen skrek efter vatten.
Då jag är en vänlig och omtänksam hustru så smög jag efter första offerstunden in i gästrummet så inte Hans behövde störas av mitt spring.
Det var iskallt i badrummet, har inte satt på värmen ännu, och det luktade väldigt illa så inte nog med min ömklighet utan rädslan spred sig ut efter kroppen vad hade de sagt på spökfilmen i förrgår? Spöken sprider kyla och en doft av ruttet kött! Snabbt in i gästrummet, filten över huvudet och lyssna inte efter knäppningar och underlig ljud.
När jag berättade om kylan och lukten så sa Hans att det enda spöket som fanns i huset var nog jag. Vad han kan mena med det?
Så tyvärr unga familjen Millfjord – ingen fest i dag.
Lämna ett svar