Det är den 31 oktober och Halloween. Vi sitter och tittar på en tv-serie och är helt inne i slutscenerna. Det är tio minuter kvar av sista avsnittet – oerhört spännande. Det ringer på dörren. Vill nästan inte gå och öppna men stänger av filmen och öppnar ytterdörren.
Där står ett skelett och plötsligt kommer det ett till rusande. Skeletten ropar ”Mormor, bus eller godis!!!. Jag skriker av rädsla och säger:” Bus jag vill ha bus”. Då blir det tyst för det hade de inte väntat sig. Och eftersom de inte har något svar så ropar skeletten igen ”Mormor och morfar, bus eller godis!!. Jag måste säga godis för något bus hade de tydligen inte tänkt ut. Vilken tur att vi hade köpt en hel burk med smågodis. Benranglen och resten av familjen kom in och stannade en liten stund.
Familjen går hem och Hans och tänker som så att nu är de ju Halloween så varför inte titta på en riktigt läskig spökfilm? Smyger upp i var sitt soffhörn framför tv och startar filmen The Conjuring. Hade ingen aning om vad den skulle handla om men det blev jag snart varse.
Knäppningar i väggar, knarrade trappor, dörrar som öppnar sig och smäller igen, tavlor som ramlar ner, sovande personer som blir dragna i fötterna, små barn som ser något bakom dörren, ett hemligt rum fyllt med gamla dammiga möbler, speldosor som visar spöken i spegeln och lampor som slocknar, dessutom duvor som flyger in in fönster – störtar och dör. Håret i nacken och på armarna stod rakt ut. Jag knäppte av filmen ett par gånger, ropar: ”Jag vill inte se. aldrig i livet att jag utsätter mig för detta!” Den gröna kudden i soffan har aldrig blivit så skakad.
Hans kommer med små inlägg typ: ”Undrar om det är 60 centimeter mellan stockarna i taket eller är det bara femtio? Vilken tur att vi inte har någon källare eller hur Ingeli? Hur kan det samlas så mycket damm på hyllorna i källaren när ingen är där? Vad har spindlarna att äta där nere med tanke på alla spindelnät?
Jag bedömer att det inte är någon idé att förklara för honom utan fortsätter att rysa, skrika och hålla den gröna kudden framför ansiktet.
Plötsligt när de är som mest spännande hörs ett ljud från ytterdörren. Dunk, dunk. dunk. Tre slag precis som i filmen. Trefaldigheten som hånas!!!! Hjälp. Jag smyger ut. Öppnar dörren försiktigt. Där står ett mini Skriet och en liten, liten djävul med en lie i handen och säger på bredaste halländska:” Bous ellerrr goudis”!!
Vi öppnade godisburken igen för att slippa buset men jag kunde inte låta bli att fråga vad skulle ni ha gjord för bus? På ännu bredare halländska blev svaret ”Vie sänderrrr houset till dödsrrrriket”.
Hela kvällen dukar det på dörren och snart är godisburken slut och vi får öppna plånboken och tömma den på småslantar för att slippa bli sända till dödsriket.
Snacka om en ”hemsk” halloween.
Lämna ett svar