Av någon anledning (teknisk) så har inte det här inlägget publicerats utan hamnat i utkastlådan. Nu kommer det!!!!
En berättelse om en fantastisk resa till Le Jean Bart i Frankrike.
Nu närmar vi oss slutet av vår veckolånga resa i Europa ner till Cannes för att ta vår andelslägenhet i besittning. Startade i måndags (5 maj) och är nu söndagen den 11 maj är vi i Italien. Vi far genom Italien som en raket.
Vi bor de sista två nätterna i Ventimiglia som är en gränsstad mellan Italien och Frankrike. Den här staden ser ut som alla städer vid kusten. Trodde nog att Slovenien var annorlunda men inte. Små städer – eller egentligen stora städer – med turistanpassade upplevelser längst med kustremsan. Sedan en smal väg som kantas med hotell och barer, palmprydda gångbanor utmed stranden. Sand- eller stenstrand. Stenar slipade av havet som här i Ventimiglia. Mellan badstränder ligger de sönderbrutna röda klipporna, en och annan liten grön buske men annars bara den nakna stenen. Barn som badar och en och annan vuxen som står till midjan i det oftast kalla vattnet.
Ventimiglia är lite småskruttig stad med ostädade gator och halvrisiga hus, hundar som gör sina behov överallt. De kan ju inte läsa alla skyltar som meddelar att de inte får göra sina behov var som helst men man kan ju hoppas att matte/husse kan det, läsa alltså.
Resan genom Tyskland gick fort och smidigt. Våren hade kommit lite längre än hemma men i övrigt lite småkyliga vindar. Första natten hittade vi ett Ibis-hotel i en stad som enligt skyltarna hette Stolpe men vi förstår att den hette något annat när vi inte hittade orten på kartan. Undrar vad Stolpe egentligen betydde? Kanske var det en reklamskylt? Hotellet var väldigt dåligt, trångt men den liten säng på så där 120 cm. och en barnsäng (vånings-), plastlakan och det minsta badrummetet man kan tänka – eller vad det var? Det var så litet att vi fick backa in och att tvätta fötterna det var omöjligt då det inte gick att böja sig ner så att man kom åt.
I övrigt har vi hittat fina hotell i mellanklassen. Oftast åker vi in i en stad, by eller litet samhälle och vi har alltid tur att hitta ett ställe att bo på och oftast finns det en pub i undervåningen eller alldeles intill. Det är bara något märkligt med de här matställena – vi är oftast bara vi två i matsalen eller i det närmaste ensamma. Undrar hur de här pubarna eller restaurangerna går runt?
Lämna ett svar