I dag är det lite småkyligt så det blir täckjacka på men sandalerna får hänga med. Har fått en lustig solbränna på fötterna. Bruna tår, en vit rand, en brun rand, en vit rand och en brun vrist. I ansiktet har både Hans och jag en klädsam solbränna. Vi har fått den utan att behöva anstränga oss det är bara att vara ute och promenera. Bruna armar och händer men tyvärr är resten kritvit.
I morgon, den 16 januari 2013, är det 42 år sedan Hans och jag träffades. Vi ska åka till en Bodega. Där får vi visning av gården, trerätterslunch och vinprovning. Vi hade tänkt att gå ut och äta en god middag för att fira vår dag, men sedan frågade Julio om vi ville följa med på utflykten? Vad säger Hans då? – Ja, vad bra då slipper vi gå ut och äta!!!!! Tror ni att det håller i 42 år till?
Vi träffades på en fest. Hans syster hade från början tänkt att be mig vara barnvakt men sedan kom man på att om jag bjöds på festen så skulle vi bli jämna par. Jag blev glad och tackade ja till festen.
Med hårds pappiljotter i håret och funderingar om, vad ska jag ta på mig, kröp jag till sängs dagen före festen. Klänningen jag valde var kines-inspirerad, åtsittande a-modell (lätt utsvängd kjol) med smala långa ärmar, en liten stå-krage, klädda knappar från kragen ända ner till kjolkanten och jag kan lova er att det inte var så långt ner till den. Jag var tvungen att matcha med underbyxorna i samma färg, så kort var kjolen.
Med lockigt långt hår, lite smink den lilla svarta klev(skred) jag till festen. Där i köket stod han – prinsen. Lång, smal, klädd i en svart brokadskjorta, svarta byxor och ett brunt, brett läderbälte, med en stort guldfärgat spänne i form av ett lejonhuvud. Bältet lite nonchalant hängande på de smala höfterna. Långt svart hår som lockade sig i nacken och de tuffaste svarta, tjocka, lockiga pollisongerna man kan tänka sig. Glimten i ögat och ett fast handslag.
Ni förstår att det slog gnistor mellan oss. Det måste ha gjort för det gör de ännu om inte annat när någon av oss bär sig dumt åt!!!
Lämna ett svar