Barnpassning

I går fyllde mamma till lilla W och lilla H år och mormor och morfar skulle passa barnen för att pappa ville överraska sin fru med en lite lugn och ro, mys och andra trevligheter.

Lilla W och lilla H hämtades på förskolan. Jag lockade med utflykt till skogen med mellanmål i en korg. Entusiasmen var väl sådär, det är mycket roligare hemma hos oss. Där finns ju så många spännande saker att titta på och framför allt tycker lilla W att tv är väldigt kul. Han har ingen sådan hemma utan som den moderna familj han tillhör så är det datan som gäller och där kan man välja lämpliga program. Hos oss får man se det som bjuds och då dyker det upp bilder som kan vara lite för spännande och det betyder att en vuxen alltid måste finnas vid barnens sida för att snabbt tycka bort de tecknade filmerna som är lite för skrikiga och konstiga. Det är alltid mysigt att ha en vuxen bredvid sig för då kan man prata hela tiden – som lilla H gör – och få saker och ting förklarade för sig.

Hämtningen gick som jag sa bra men sedan var det där med att klä på sig igen för att ta sig till skogen och då i vagnen, det gick lite trögt. Tog väl så där en tjugo minuter att få på två overaller och två par stövlar. När vi var klara för avfärd så var mormor väldigt varm så att säga.

Vi gick över vägen in i skogen. ”Vill ni gå”?, frågade jag. -”NEJ”, kom det från två håll i vagnen. Egentligen var de tur för i skogen hade en stor arbetsmaskin kört för att ta hand om stormfällda träd, så det var stora vatten- och lerfyllda hjulspår. Vi gick längre och längre in i skogen. Hela tiden såg vi staplade trädstammar som kunde vara farliga att vara i närheten av, trädrötter som slitits upp av stormen och bildat stora groppar som såg väldigt mörka och djupa ut gjorde att vi hittade ingen lämplig plats för att äta vårt mellanmål.

Till sist kom vi fram till en stor kulle och där högt upp låg ett par lämpliga stenar att sitta på. Vi ställde vagnen nedanför kullen och började få uppför. Lilla H stönade och pustade och vi såg vad han tänkte. ”Varför går vi här?”

När vi äntligen kommit fram till stenarna så satte vi oss där och tog fram matsäcken. Yoghurt är inte så lämplig mat i skogen upptäckte jag snart. Mackorna gick bättre. När vi satt och åt så sa Lilla W -”Varför gör vi det här? Varför sitter vi här och äter”? Vad svara man på det? För att ni ska ha kul?

Efter femton minuter reser sig lilla W och säger – ”Nu går vi hem”.

Sagt och gjort. Vägen ner till vagnen gick betydligt snabbare och vips upp i vagnen och med stora steg klev vi hemmåt. Jag fick springa tillbaka för naturligtvis hade morfar tappat en handske vid mellanmålsstenen.

Väl hemma blev det full fart. Hur trevligt som helst. Alla var glada. Köttbullar med potatis och lingon till middag och glass till efterrätt. Rätt vad det var var det kväll och stora S stod dörren och ville också ha lite mat. Han kunde nog ha struntat i middagen för han såg att vi andra åt glass men han som är stor och duktig åt fint och njöt sedan av glassen.  Vi såg på adventskalendern och sedan började vi ”natta” grabbarna.

Efter det började kalabaliken. Efter pyjamaspåtagning och tandborstning skulle mormor läsa godnattsaga och det skulle ske i den sängen där lilla H skulle sova. Det var inte lätt. Lilla W visste vad det handlade om men lilla H var inte ett dugg trött och det med godnattsaga ville han inte varmed om. Har ni någon gång sett hur en smörklick kan glida runt på en het potatis så kan ni föreställa er hur det var att ha honom på armen och samtidigt läsa i en stor tung sagobok – dessutom skulle lampan släckas och tändas ett par hundra gånger.

Till sist fick morfar läsa saga för lilla W och mormor släckte lyset för sista gången och försökte stänga öronen för -”Mommo, mommo, mommo. mommo, mommo, ……….. Till sist föll lugnet över huset. Lilla W somnade först och klockan halv nio föll ögonen igen på lilla H och mormor och morfar fick en lugn stund med kaffe och några digestivkex med ost.

Halv sju på morgonen var det dag igen. Lilla H vaknade med ett -”Oooooooooj” och stirrade på julljusstaken som spred sitt milda så ljus i fönstret. Risgrynsgröt, yoghurt och smörgås till frukost och sedan iväg till förskolan. Nu är det tyst och lugnt i huset – men lite kallt och något tomt.