Kom fram till Mérida väldigt sent och i regnet gick vi en guidad tur för att titta på katedralen (där vi inte gick in för egentligen var det bara fasaden som var intressant), vi besökte ett palats där vi fick se urtjusiga rum med flotta möbler och kristallkronor. I dag var palatset en bank som hade visning av huset för intresserade turister till sist gick vi in i museéet där vi ”beundrade” vackra men brutala målningarna som beskrev spanjorenas härjningar där de tvingade och slog den som inte lydde order eller de katolska trosreglerna. Elände och maktmissbruk där herrarna som utförde dåden blev hedrade med vackra målningar och statyer.
Vad hände sedan? Genomblöt och sura gick vi tio kvarter på gamsla ,ärka och hala gator till hotellet. Guiden frågade om vi ville följa med och se på en dansuppvisning i en park en bit bort? Nej, aldrig, inte när vi var så sura både inom och utombords. Men hur det var så torkade vi så småningom och humöret vände och vi gick ner till receptionen för att följa med men då hade det börjat regna igen och uppträdandet skulle ske utomhus. Så gick det med dansen.
Hungern gnagde lie i magen så vi var tvungna att ge oss ut på mörka okända gator. Hotellet låg en bit bort från centrum så vi började gå. Gatubelysningen bestod i lampor som lyste rakt upp från trottoaren och rakt i ansiktet så man såg inte så mycket. Vi vände efter en liten bit för det såg alltför skumt ut. Åt andra hållet öppnade sig en liten park efter en stund och där låg något som såg ut som en restaurang med plaststola och röda vaxdukar på borden. Vid torget låg också två butiker. Vi sa till varandra att om inte serveringen var något att ha så kunde vi köpa med oss lite mat från butiken vid torget.
Vi blev haffade av en glad man som bjöd in oss på den lilla enkla gaturestaurangen. Tja varför inte? Jag ville ha tacochips och goucamole och Hans vill ha en gedigen hambugare. Först ville vi ha en öl och vatten men det gick inte. Öl serverades inte så det fick bli en Cola till Hans. In kom Cola och vattnet – i ett glas – det går inte försökte jag förklara att våra svenska magar tål inte deras vatten. – ”Det här är ett bra vatten”, sa kyparen. ”Det hjälper inte jag måste ha en flaska vatten”, sa jag. ”Ett ögonblick”, sa kyparen. Han kilade över till kiosken bredvid serveringen och köpte en flaska vatten till mig. Det är service.
Sedan var det det där med maten. Hans mat fanns att beställa direkt från menyn så det var inga problem men med min mat var det lite värre. Men hur det än var så tycktes kyparen förstå vad jag ville ha och efter några minuter kom en rykande fräsch tallrik ut till mig med tacochips, goucamole och med nystekta köttbitar. Jättegott!
För allt detta betalde vi 109 pesos drygt 50 kronor. För samma mat på turistrestaurangerna, som vi besökte någon dag tidigare, har vi betalat ca 500 pesos cirka 250 kronor. Visserligen har vi fått en god öl till då men den är inte mycket dyrare än en Cola eller en direkt importerad vattenflaska från kiosken bredvid.
Lämna ett svar