I dag besökte vi de naturliga vattenfallen, Agua Azul. Enorma mängder vatten vräktes ner i små och stora fall, i olika etapper och utspridda över hela området. Det spelade ingen roll åt vilket håll jag tittade för det uppenbarade sig en ny enastående vacker vy. Till sist var jag tvungen att säga till mig själv att nu räcker det med fotograferandet för det vackra tog aldrig slut.
Vi var alla förberedda att få bada i fallen men det var omöjligt för att vattenmassorna hade vräkt med oss på en dödlig forsränning. I vår broschyr beskrevs den här utflykten med de många och vackra fallen som strömmade fram med mineralblått vatten men del var inte så utan vattnet var brunt och inte alls inbjudande.
Vi är nu i en tropisk regnskog och det är oerhört fuktig och varmt. Regnperioden har precis tagit slut och naturligtvis har allt vatten dragit med sig massor med lera och annat skräp så vatten fallen var fyllt med lera inget annat farligt. IPrecis vid fallen slut fanns en liten inhägnad plats där vi skulle kunna bada men ingen av oss i gruppen badade trots att solen sken och hettan var olidlig. Det gick inte att stå mitt i solen utan alla sökte sig till skuggan.
Efter att ha gått upp en bra bit vid sidan av fallen så smakade det gott med en taco-lunch. Lunchen var lite knappt tilltagen så Hans och jag tryckte i oss tre portioner tillsammans då var vi ganska mätta.
Vi for vidare från fallen till vårt hotell som inte var en hel byggnad utan vi blev placerade i små hus gömda in under ett djungeltak.
På vår veranda stod två vilstolar och ett bord och utanför spankulerade en liten söt pärlhöna som nyfiket tittade på oss, hoppade upp på verandan och när jag gick i rummet så kikade hon in genom dörröppningen. Hon har troligen fått lite godis av tidigare gäster och ville ha lite av mig också. Pärlhöns finns inte naturligt här utan troligen var hon ett utav hönsen som kanske la ägg till vår frukost
Där mitt bland palmer och färggranna växter låg också en pool. Hans och jag skyndade oss in i vår hydda för att byta om.
Gissa om det var ljuvligt att få svalka sig i det ljumma vattnet. Vi åt middag i den lilla restaurangen som var en hydda utan väggar och endast med ett tak. Guiden bjöd på välkomstdrink och jag beställde tacotallrik till mig (jättegod) och sedan beställde Hans några rullar som liknande pannkakor med geggamoja inuti och allt simmade runt i en brun sås till det så drack vi ett fantastiskt gott vin. Hans mat var helt smaklös och det har vi inte förstått att i detta chilins land kunna få så smaklös mat?
Nu när jag skriver detta så forsar vattnet ner genom djungeltaket utanför och inte nog med det utan rakt genom palmbladstaket in i vårt rum och ner i Hans säng och i min resväska. Hans sa att han borde ha haft sin regnponcho på sig inte bara ute utan även i sängen.
Det är inte kul att vakna i en våt säng och först inte förstå varför sängen är våt. Hans kommentar till guiden. -”Jag har haft vattensäng i många år men aldrig har vattnet varit utanför vattenmadrassen i den”. Alla kläder torkar nog inte förrän kommer hem för här är otroligt fuktigt och varmt det är som att få en blöt trasa kastad över sig när jag öppnar dörren för att gå ut. Hur man än snoffsar till sig med rena torra kläder och lite lockar i håret så hinner jag inte mer än två meter utanför dörren förrän kläderna klibbar och håret krusar sig. Inomhus är det iskallt på grund av luftkonditioneringen. Vi drar upp värmen på AC:n och städerskan drar ner värmen. Det kan jag förstå för det måste var hemskt att arbeta i denna fuktiga hetta.
Frukosten väntar.
Lämna ett svar