Antropologiska museet Mexico City

Antropologiska museet i Mexico City

Jag var trött klockan tiden är sju timmar tillbaka från svensk tid. Vi har alltså förlorat sju timmar, dessutom ligger Mexico City ca 2400 m över havet, benen som stubbar och en guidad tur på spansk/engelska är nästan för mycket men trots det tycker jag att museét var helt fantasisk. Nybyggt (på sextiotalet), väl utformat – nästant pedagoiskt, med rum/celler som gjorde att man måste gå ut på en fantastisk innergård med skulpturer och en stor damm och liksom rensa huvudet innan man gick in i nästa rum som beskrev en annan del av landets indianhistoria. Det gjorde att jag kunde ta till mig mycket om inte allt. Jag beskriver inte vad jag sett utan ni får helt enkelt resa dit och titta själva (om ni inte redan gjort det). Men det var otroligt välordnat och överskådlig trots att det vimlade av saker att se och beundra.

Maya folkets kalender. Så noga och bra konstruerad att den fungerar relativt bra även idag. Månvarv och dagar exakt angiva det var bara det att den spår världens undergång och den har ju inte kommit (ännu). Förstörelsen av jorden borde ha varit 2012 men det räknades tydligen fel på några år!

Kalendern som den ser ut i dag.

DSC04203

DSC04204

Så här tror man att det sett ut en gång i tiden.

På kvällen tog Hans och jag en liten promenad i den livliga staden. Full fart överallt musik och uppträdande. Mexico City har torts sina fem miljoner invånare bara 5 % arbetslöshet. Hela 60 % ordnar själva sin försörjning genom allt från gatumusik till att sitta utanför kyrkorna och be om arbete med skyltar som talade om att de var snickare, rörmockare eller som vi såg – brandman (?).

Gatorna sopas noga, parkerna är välansade och trots smoggen var det väldigt rent och snyggt överallt.

Vi avlutade kvällen med ett glas vin och en öl på hotellets bar på elfte våningen. Kvällen var ljum och lamporna blinkade och glimmade överallt. Plötsligt kom en en stor helikopter dånande mellan oss och höghuset bredvid – som säkert var tjugo våningar högt – landade på hustaket några meter från oss. Märklig känsla att nästan känna luftdraget av en helikopter när man sitter och sippar på lite vin.

Tala inte om för någon att ögonen slöts före klockan nio. Andra kan gärna få tro att vi svirar hela nätterna.

 

 


Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *